När det smäller till och man står på kanten av en vulkan så är man inte så tuff. Jag och Benjamin stod på kanten och filmade vulkanen Yasur när det plötsligt exploderade…se här hur det såg ut:
Film från Vulkanen Yasur:
Get the Flash Player to see this player.
En liten stund efter detta small det till igen…denna gång lite rejälare. Tyvärr fick vi inte med det på film utan enbart som ett suddigt kort.
Idag har det gungat en del här. Under förmiddagen har vi haft 3 kraftiga jordbävningar relativt nära Vanuatu. Det gick ut en tsunamivarning för hela Vanuatu så vi har spenderat en stor del av dagen i bilen körandes på hög höjd. Allt slutade dock gott och inga stora vågor kom denna gång.
När vi kom hem hittade Adelina och Benjamin en valp som troligen blivit påkörd. Ena frambenet hade fläkts upp och det gick inte att rädda det. Vi adopterade valpen och har lovat att ta hand om den tills vidare. Amputation sker imorgon. Valet stod mellan det och att avliva den. Tydligen kan de flesta hundar klara sig bra med 3 ben.
Nu har vi 4 hundar…vi har missat att berätta om Raffa. Han kom en dag och bestämde sig för att bo hos oss. Han följde bland annat med barnen till skolan och försvarade dom ivrigt mot alla som kom i närheten. Vi gjorde att par försök att göra oss av med honom men efter att han den sista gången gått genom djungeln en bra bit för att komma tillbaka till oss gav vi upp. Den nya ägaren dög inte. Vad gör man?
Magnus
Lite överraskad fick jag precis reda på detta av Ulf i Sverige:
Vanuatu på TV i Sverige. När vi åkte kände de inte ens till Vanuatu på flygplatsen. När vi kommer hem lär väl de flesta i Sverige känna till Vanuatu. Jag tänkte det kunde vara kul att se hur det ser ut här…även om det säkerligen bara blir en liten bild av Vanuatu som ges under den korta tid som programmen pågår.
Lite extra intressant är det för oss efter de tankar vi haft om ett isolerat “robinson retreat” för stressade nutidsmänniskor. Nu ser det inte ut att bli av något med det för vår del men någon annan genomför det säkert.
Magnus
Den 12 Juni fick vi en oväntad ledig dag med bara en halv dags varsel. Oväntad från alla håll: skola,ni-vatter och övriga inflyttade, men det härliga var att reaktionerna ändå var positiva.
Orsaken till denna plötsligt införda “public holiday” var att Vanuatus störste Cheif gick bort efter en längre tids sjukdom torsdag morgon den 11 Juni.
Isak cyklade utan stödhjul för första gången denna dag och vi hade danskfamiljen på besök under förmiddagen och tog en fika tillsammans. Vi åt sen lunch korv med bröd dvs nötkötts-korv för den är billigast( dessutom riktigt god). På kvällen efter nattningar satt jag(läs Johanna) och Adelina o Matilda i soffan och läste Lilla Huset på prärien-böcker. Då skakade det till först en gång ganska kraftigt och senare ytterligare en gång än mer kraftigt, såpass att vi hann fundera på om vi borde utrymma huset.
För säkerhetsskull packade jag en “jordbävningsväska” med ficklampa,tändstickor kex, godis, toarulle, vatten och lite annat som kunde vara bra att ta med sig i farten om vi skulle behöva lämna huset mitt i natten.
Natten var relativt lugn med bara 2 mindre skalv, som dock gjorde det svårt för Magnus att slappna av och sova.
Lördagmorgon var tidig som vanligt och jag drog mig för att störtstarta dagen.(Humöret har en tendens att att inte bli det bästa om jag kastar mig upp på morgonen för att lösa problem och tillgodose behov.)
Plötsligt blev det stor glädje i v-rummet när Kezia stod och höll sig i soffbordet, hon hade kommit upp på egen hand och hennes stolthet gick inte att ta miste på. Hon fick mycket beröm och uppmärksamhet av hela syskonskaran. Vilken seger, för en liten tjej som velat gå enda sedan hon var 1 1/2 mån. Nu bara 6 mån gammal har hon kommit ett stort steg på vägen mot sitt mål att kunna gå.
“WE WANT TO SEE, WE WANT TO SEE: JESUS LIFTED HIGH” spelas just nu, HÄRLIG!
Nej nu är det dags för lite matshopping, alla liv äter ur kylskåpet i ett nafs.
Kramar Fam Tibell
När Andriy var på besök från Ukraina passade vi på att göra en fisketur på Stilla havet. Denna dag kunde börjat bättre. Efter att ha kommit ut en bit började motorn krångla och vi fick köra tillbaks i maklig takt för en kort reparation. Efter 15 minuter var vi på väg ut igen. Denna gång kom vi nästan ända fram till fiskeplatsen innan motorn började krångla igen. Vi fick återigen köra tillbaks i maklig takt. Skepparen frågade oss om vi ville ge upp och försöka en annan dag men vi bestämde oss för att pröva en gång till… denna gång med en annan båt. Efter 2.5 timme var vi åter på väg ut igen. På den nya båten fungerade motorn fint. Efter bara ett litet tag fick vi ett dubbelhugg. Både jag och Andriy fick lite småchockade fullt upp med att få ordning på prylarna och börja veva i kraftig sjögång. Lax på 5 kg i Vänern är småpotatis jämfört med dessa hugg(två Wahoos över 10kg). Efter lite kamp och strul med linor fick vi båda två upp vår fångst. Efter ett tag förstod vi att det här bara var början. Totalt fick vi upp 8 fiskar av rejäl(minst 5kg) storlek varav den största(Wahoo) runt 15kg. Förutom detta ett antal småpluttar som vi kastade tillbaks.
Påskhälsningen kommer från en av Vanuatus två största dagstidningar. Föreställ er dessa inslag i Aftonbladet eller Expressen…
Först kommer ett inklipp från förstasidan:
Presidenten om Påsk
Sedan kommer en hälsning från premiärministern(på Bislama men man kan ändå förstå det mesta):
Premiärministern
Efter det kommer ett eget inklipp från tidningens(Independent) egen redaktion:
Independent
Och sist men inte minst kommer det dagliga bibelordet:
Bibelordet
Nu har ni alla väntat tålmodigt på fler bilder och en liten hälsning från oss söderhavskonungabarn (Hurra, vi får va barn till kungen! Jesus, konungars konung och Herrars Herre).
Här följer en väldigt kort sammanfattning av 2009 så här långt.
Vi började året med visdomstandvärk på mig(Johanna) sedan följde denguefeber i ordningen Nea, Matilda, Magnus, Jemima. Svinkopperna har troget hängt med oss och blossar upp då och då.
Skolstart blev det i februari efter ett varmt sommarlov. Benjamin började ettan(nervöst första veckorna, men nu stormtrivs han). Jemima började trean. Hon trivs med sin fröken och har kul på rasterna. Resultaten i matematik och engelska är imponerande. Adelina slapp byta fröken (jättegoa Mrs Do) i och med det att hon stannade kvar i årskurs 6, och nu är engelskan inget hinder för henne längre och matten går också bra nu.
Matilda i årskurs 5 gör stora framsteg i alla ämnen, och som vanligt är hon inte ens riktigt medveten om det, det bara händer liksom.
Alla barnen har franska på schemat. Det är något de uppskattar, svårt för mamma och pappa att hjälpa till med just de läxorna bara..:)
Sedan har det kommit danskar till PVIS också som barnen umgås med både på fritiden och i skolan, en mysig och generös familj.
Valparna till sist… Valparna är av sorten island mix (he,he försök hitta den i en hundrasbok) Vi hämtade dem på veterinärkliniken för ca 1 1/2 vecka sedan, avlusade och avmaskade men i tufsigt tillstånd. Precis räddade från att bli slängda i havet. Barnen blev självklart mycket förtjusta i dessa små liv och har nu plågsamt tidiga morgonvanor (soluppgång ca 5:30). Det är tydligt att umgänge med djur är något som saknats dem.
Be för oss att vi gör vår Herres vilja, att Han kan använda oss så som Han önskar.
Vi ber att fler skall komma till tro, våga följa Jesus i alla sammanhang och ta till sig hela budskapet i bibeln. Det är dags att ta ställning och inte var rädd för att det blir jobbigt. Världen behöver det.
Kramar Magnus Johanna o Barnen
PS. Vi har gjort det lite svårare att kommentara för att slippa ta bort ett par hundra skräpkommentarar per dag. Ni måste nu registrera er för att kunna kommentera. DS.
Igår var det Matildas födelsedag. En av hennes önskningar var att få doppa ansiktet i en tårta. Så det fick hon naturligtvis. Kanske blev hon något chockad…men gott var det!
Efter att vi ätit frukost och Matilda duschat av sig åkte vi till Turtle Bay. Fantastiskt vackert, fantastiskt god mat och bra för både barn och vuxna. Som vanligt blev vi väl omhändertagna på alla sätt av den inhemska befolkningen. Vår stora familj verkar nästan göra att de gör sitt yttersta för att ALLA skall trivas. På Turtle Bay odlas sköldpaddor upp för att sedan sättas ut i havet igen. Man får titta på dom, hålla i dom och till och med bada med dom i havet. Det finns dessutom en mängd mycket vackra och färglada fiskar att titta på. På restaurangen där vi åt fick barnen var sin brödbit att mata fiskarna med. De kastade brödet rakt ut genom fönstret(ja…öppet fönster förstås) på restaurangen och ner i havet utanför. Snabbt kom det en massa fiskar för att festa loss.
Som grädde på moset…eller som mos på grädden fick vi idag reda på att vi får stanna i Vanuatu. Vår ansökan om uppehållstillstånd hade gått igenom!
Vilodag och födelsedag i morgon att se fram emot! Men även denna dag har rum för vila, tack vare Mirjam som vår Gud sänt oss! Flickorna är köksor i dag tillsammans, så mitt enda hushållsarbete är att hantera tvätten, bädda och plocka i ordning lite granna.
Barnen har kommit i gång med någon djungellek så vilan andas nu sin fridsamma fläkt mot mig när jag skriver dessa rader i en av solstolarna ute på altanen. Det är ganska svalt idag, inte mer än 26 Celsius, dessutom växlande molnighet och en svag bris. Vi har kommit i ordning ganska bra nu i hemmet förutom att Magnus har ett mobilt arbetsrum i matrummet som måste plockas undan inför varje måltid. En säng till behövs Matilda och Adelina delar en 160 cm säng fortfarande. Vi tar bit för bit allt eftersom.
Våra magar har varit lite ur balans, men inget allvarligt. Jemimas öra är bra nu, fick sin sista medicindos i örat i går kväll. Skönt!
För 2 veckor sedan fick vi Svenskt besök. 2 trevliga judar, en israel och en finska som bott i Sverige under lång tid. Deras gemensamma språk var därför svenska. De bor på Nya Zealand men besöker Vanuatu regelbundet tills dess att deras husbygge vid Tumanu beach är klart. Inflyttning beräknas bli i januari, kul!! Hon är sjuksköterska och skall jobba som volontär, hon erbjöd sig att hjälpa mig att hitta en barnmorska. Det tackar vi för! Dr Herley som vi kommit i kontakt med pga. Jemimas öra är mycket duktig, bra som både doktor och människa, han kommer att kolla mig några gånger under graviditeten.
Be gärna för oss att vi kommer i kontakt med fler som tror så att vi kan få prisa o lova Jesus tillsammans och inte minst få dela vardagen med. Fler vänner helt enkelt. Vi ber att Gud skall låta några av er besöka oss för vi vill så gärna ni skall få dela en del av det vi upplever här!!!
Kramar Johanna
Här kommer den utlovade berättelsen om de 5 första dagarna på Vanuatu.
PÅ PLATS I VANUATU
Dag 1: Vi möttes upp vid flygplatsen av mäklaren Virginia, hon hade arrangerat med skjuts för baggage och familj. Hennes generositet var överväldigande, redan på flygplatsen gav hon oss en stor bukett tropiska blommor. Blommorna visade sig bara vara en början på hennes omtänksamhet för när vi kom till huset packade hon upp flera kartonger med mat som hon införskaffat till familjen. Medan hon packade upp gick det upp för henne att vi saknade kniv, glas o dylikt därför insisterade hon på att skjutsa mig (Johanna) till affären och ordna detta. När hon kört mig (Johanna) hem kom hon överens med Magnus om tid att skjutsa honom in till stan följande dag för att ordna med vårat uppehållstillstånd och för att få våra pass tillbaka. (Vi hade missat hur viktigt det var att alla papper inte bara var ordnade inför resan utan dessutom skickade före avresan.) Nog för att vi försökt få allt klart före avresan men banken hade dragit ut på tiden flera veckor för det så viktiga bond-account, ett särskilt konto med pengar avsatta för att skicka hem oss om vi inte följde lag och ordning i Vanuatu.
Dag 2: Magnus åker iväg tidigt på morgonen, men vi känner det inte så eftersom hela familjen varit uppe redan kl:5:00. T-R-Ö-T-T-A så är det bästa sättet jag kan stava till hur vi alla var denna dag. Magnus kom hem vid lunchtid med fish’n chips, MUMS! Wahoo är den godaste fisk jag smakat och citronen till var underbar. Barnen har svårt att anpassa sig till Vanuatu. Hela familjen är upp-och-ner både i tid och rum. Det är bara att hålla ut och be. Många sover långa middagslurar men alla är ändå trötta vid läggdags.
Dag 3: Vi varnar barnen för att mata ankan för mycket( det blir bara mat till råttorna). Vi ser råttor titt som tätt och gräsmattan är full med hål som vi först trodde var deras bon men som senare bara visar sig vara landkrabbornas gångar… puhh! Vi varnar också barnen för att stå under kokosnötsträdet när det blåser, sätter pool-regler, ger barnen sina rum och inte minst firar Jemimas födelsedag med sång o paket på morgonen och sedan på kvällen glass på ett hamncafé. Magnus har hyrt en Suzuki med rum för 8 personer. Vi fick också tillbaks våra pass och får ett temporärt tillstånd att stanna under 1 månad medan vår ansökan på drygt ett år behandlas. Trots våra misstag(utan böter, här gäller hellre fria än fälla på riktigt). På en tavla på det Vanuatiska migrationsverket står det: 10 saker Gud inte kommer att bry sig om i himmelen. Människor som tror!!!
Dag 4: Lördagsstädningen, alla sköter sig riktigt bra! Packat upp allt nu. Magnus åker i väg och jobbar för första gången på egen hand. Efter lunch ger vi oss i väg för shopping och sightseeing samt pizza på vägen hem. På en grå mur i närheten av Paradise-point har några ungdomar klottrat. Men inte som i Sverige med ”Fuck” eller annan ondska utan:
”OM DINA ÖGON ÄR FYLLDA AV KÄRLEK SÅ KOMMER INTE TÅRAR SPELA NÅGON ROLL”
Underbara land med bibelord i dagstidningen (den vanliga tidningen, inte en speciell kristen tidning). Bibelord och ord av uppmuntran på stora plakat här och där , utanför resorts, i reklamslogans, på bilar m.m. Varma leenden som möter en överallt, hjälpsamhet, en härlig blandning av olika människor , liv i överflöd!!!
Dag 5: Sabbatsro! Vi sov gott denna natt med bara mindre störningar, gick upp strax före kl. 7:00 när det redan ljusnat. Mängder av söt och god grapefrukt till frukost, pom-pom, te och franskt bröd. Bad i poolen med pappa kl. 9:00. Matilda slog i tänderna i poolkanten, som tur gick det bara ur en liten flis. Senare på dagen åkte vi till Tumanu beach och på vägen dit vinkade gående människor glatt till oss. Vi fick stanna till på grusvägen och bevittna tuppfäktning. Väl framme vid stranden kunde vi njuta av milsvid korallstrand, härliga vågor från ett öppet hav, små krabbor på promenad, otroliga snäckor i olika färger och former, och vackra koraller som flutit i land. Vilken skönhet! Vi åkte hem med huvudena fulla av svårsmälta underbara intryck.
