Igår fick jag frågan: “Varför går ni inte i kyrkan?”, av Benjamin, min äldsta son.
En sådan fråga är inte helt lätt att svara på kort så det blev att jag tog lite tid för att fundera och skriva ner varför det blivit som det blivit. För oss har det varit en lång vandring som just nu resulterat i att vi bjuder in de som vill komma och fira gudstjänst i vårt hem. I Vanuatu gick detta bra men i Sverige är det svårare. Varför nästan ingen vill komma till oss här i Sverige har vi grubblat mycket på utan att riktigt förstå. Tankarna om vad det kan bero på har varit många, att vi är trista, konstiga, för radikala, för fria, inte tillräckligt “professionella kristna”, satt fel mötestid eller liknande. Kanske är det lite av varje, jag vet inte. Vi har under en ganska lång tid av våra liv försökt gå till kyrkan på söndag men när vi fick barn nummer 5 började det bli alltför ohållbart och det har sedan hjälpt oss upptäcka nya saker i Bibeln vad det gäller församling och gudstjänst.
När Benjamin först ställde frågan hade jag helt enkelt glömt varför och var tvungen att tänka efter och leta i Bibeln igen innan jag kunde ge honom ett vettigt svar. Först reagerade jag spontant med: “Var står det att man skall gå i kyrkan? Och i så fall, vilken kyrka?”. Det finns ju som bekant en uppsjö av kyrkor som alla har olika namn och olika inriktning. Det är ganska märkligt för i Bibeln står om en och samma församling på olika fysiska platser. Exempelvis står det ofta “till församlingen i Jerusalem” och liknande. Där står också att vi inte skall dela upp oss förutom av geografiska skäl. Vi skall inte heller bekänna oss till några andra namn. Så här skriver Paulus i 1 Kor 1:10-1:13:
“I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: “Jag håller mig till Paulus” eller “Jag håller mig till Apollos” eller “Jag håller mig till Kefas” eller “Jag håller mig till Kristus.” Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn?”
Som kristen får man ofta frågan: “Vilken församling tillhör du?” (jag tillhör Jesus). Det säger ganska mycket om hur långt förvanskningen av vad församlingen egentligen är har gått. Istället för att bara var uppdelad geografiskt består nu ofta församlingar av människor som vill ha “samma typ” av kristendom. Dessutom har man i många församlingar anammat ett världsligt tänkande. Man har ett eget namn, stadgar, doktriner, bud och är med i samfund. Detta tror jag är galet och inte så Jesus vill ha det. Vi skall vara en kropp med olika kroppsdelar men delar istället in oss i olika kroppar bestående av likadana kroppsdelar. En hög med fötter, en hög med munnar och ibland kanske en hög med fötter och munnar. Namnen och inriktningarna på församlingarna är flera trots att vi bara skall bekänna oss till Jesus och följa budskapet i Bibeln.
Att dela upp oss på det sättet istället för att leva som en hel kropp i mångfald med olika gåvor och under olika skeenden i livet leder tyvärr ofta till att människor som inte tror på Jesus får fel bild av vem Jesus är. Församlingar får en egen ande över sig som överskuggar eller i varje fall hindrar Guds ande. Faktum är att många är så blockerade av “etiketten” på människan som talar om Jesus att det inte spelar någon roll vad han eller hon säger. Bilden av kyrkan eller samfundet denna person representerar påverkar tanken så starkt att budskapet om Jesus inte når fram. Dessutom kan inte vi kristna inom församlingen hjälpa varandra på det sätt som det var tänkt. Behoven krockar istället för att komplettera varandra. Istället för att Jesus får organisera och styra är det vi människor som gör det.
En del menar att ekumeniskt samarbete är lösningen på att vi delar upp oss i olika kyrkor. För mig blir det en konstig väg att gå och dessutom tror jag inte den är möjlig om vi skall hålla oss till Bibelns budskap. Först delar vi upp oss i olika kyrkor, sedan skall vi försöka jämka ihop dessa kyrkor igen. Kvar blir någon blaskig blandning som knappast Jesus är stolt över. Att försöka jämka ihop olika kyrkliga organisationer eller samfund är ett världsligt sätt att lösa våra samarbetsproblem. Jesus vill ha levande material, olika personligheter och han vill ha en lokal församling överallt. Det enda sättet att komma dit är att kasta bort alla andra etiketter, stadgar och trosuppfattningar och helt enkelt samlas under Jesus med Bibeln som rättesnöre. Vi behöver slipas mot varandra, i sanning och nåd.
Hur bör då själva gudstjänsten gå till? Vad jag kan se står det inte någonstans i Bibeln att vi på vilodagen skall stressa iväg hela familjen till en gudstjänst som pågår i knappt 2 timmar. Jag kan inte heller se att det skulle vara Guds vilja att varje söndag dela upp familjen för att någon är sjuk eller för att minska stressen . Vi har prövat båda dessa varianter och båda har varit förgörande för vår familj. Till slut gav vi upp och bestämde oss för att ta reda på vad det egentligen står i Bibeln, vi fick inte ihop regelbunden “söndagskristendom” med Bibeln. Kanske är vi ovanligt stresskänsliga eller så beror det på att vi har 8 barn mellan 6 månader och 13 år. Oavsett så kan vi inte helga vilodagen om vi skall iväg till kyrkan varje söndag. Vardagen är för oss så pressad att vi blir mer eller mindre galna om vi inte får vila ut på vilodagen. Det blir också konstigt att hastigt träffa människor i kyrkomiljö enbart under ett par timmar varje vecka. Det hinner aldrig bli någon riktigt gemenskap utan bara frustrerande korta samtal som tenderar att bli sönderhackade och misstolkade.
Så här står det i Bibeln om hur våra gudstjänster bör vara. Kor 14:26-14:31
“Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade.”
När vi firar gudstjänst hemma försöker vi göra precis så som det står i Bibeln. Alla kommer med det de har och så får Jesus styra resten. Vi ber, läser Bibeln, predikar, samtalar och sjunger. Ofta blir det automatiskt så att det blir ett ämne för dagen som Guds ande har lett oss till. Enligt Bibeln skall vi alla delta men på olika sätt. Vi behöver alla undervisning och vi har alla något att dela. Vi behöver be ihop och vi behöver framförallt finnas i vardagen för varandra. Jesus skall vara vår ende överstepräst. Hebr 9:11-9:12:
“Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.”
Eftersom vi har begränsat umgänge med kristna utanför familjen försöker vi så gott det går att fylla på med predikan och gemenskap på andra sätt. Som tur är finns Internet. Även om det är en begränsad form kan man bli uppbyggd av kristna herdar som David Wilkerson mfl.
Vi drömmer och ber naturligtvis om sann biblisk gemenskap och hoppas att fler vill gå tillbaka till Bibelns hela budskap!
Magnus
Relaterade länkar: Dagen 1, Dagen 2, Dagen 3, Dagen 4 och Cision Wire
