När det smäller till och man står på kanten av en vulkan så är man inte så tuff. Jag och Benjamin stod på kanten och filmade vulkanen Yasur när det plötsligt exploderade…se här hur det såg ut:
Film från Vulkanen Yasur:
Get the Flash Player to see this player.
En liten stund efter detta small det till igen…denna gång lite rejälare. Tyvärr fick vi inte med det på film utan enbart som ett suddigt kort.
I love to learn and I like my school.
It is fun and really cool.
I like maths and I want to write.
Maybe about a cat and mouse’s fight.
I’d like to learn why the sun is light,
and also why it shines so bright.
I like school and I want to play,
with Amanda and Matilda all the day.
And when I come home and it’s time to play,
I think about the school next day.
By Adelina
Idag har det gungat en del här. Under förmiddagen har vi haft 3 kraftiga jordbävningar relativt nära Vanuatu. Det gick ut en tsunamivarning för hela Vanuatu så vi har spenderat en stor del av dagen i bilen körandes på hög höjd. Allt slutade dock gott och inga stora vågor kom denna gång.
När vi kom hem hittade Adelina och Benjamin en valp som troligen blivit påkörd. Ena frambenet hade fläkts upp och det gick inte att rädda det. Vi adopterade valpen och har lovat att ta hand om den tills vidare. Amputation sker imorgon. Valet stod mellan det och att avliva den. Tydligen kan de flesta hundar klara sig bra med 3 ben.
Nu har vi 4 hundar…vi har missat att berätta om Raffa. Han kom en dag och bestämde sig för att bo hos oss. Han följde bland annat med barnen till skolan och försvarade dom ivrigt mot alla som kom i närheten. Vi gjorde att par försök att göra oss av med honom men efter att han den sista gången gått genom djungeln en bra bit för att komma tillbaka till oss gav vi upp. Den nya ägaren dög inte. Vad gör man?
Magnus
Nu när vår hemresa närmar sig och det inte finns så mycket nytt att skriva om kommer denna blog användas mer och mer som ett sätt för oss att uttrycka vår tro. Var medveten om det om du besöker bloggen.
Vi har i lördags beslutat att frivilligt likvidera Innovate it. Likvidationen har inte att göra med dålig lönsamhet, brist på ideér eller andra oegentligheter. Den korta förklaringen är helt enkelt att jag fått nog. Den långa förklaringen är för lång och krånglig att få rätt i detta forum.
Idag vill jag avsluta med ett tips på ett vaccin mot död. Ett par snäpp bättre än det mot svininfluensan enligt min mening. Allt som krävs för att det skall fungera är tro:
“Ty så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde son för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”.
Magnus
We will never go back never more! Oh no, we have already shut that door.
We will never be the ones we were before, never again and never more.
Our souls were so bound but now we’re more free, we will never go back to what we used to be.
Like nightingales someone let lose, we will never fly back to the cage again.
So where will we go from here and from now? We’re not sure but we will follow our Christ!
Johanna
Vetenskap, gissningar eller fakta?
Visst är det märkligt att gissningar ibland kallas för vetenskap. Harmlöst kan man tycka men faktum är att man som bibeltroende inte kan le åt det. Det förstör ju möjligheten för våra barn att få en ofärgad bild av världen och vår historia.
Här på Vanuatu har vi ett exempel på en gissning som gjorts av vetenskapsmän och därför närmast betraktas som en sanning för hur något gått till. Denna historia ligger relativt nära i tiden och därför känner nästan varenda Ni-van till den då deras föräldrar berättat den för dom. Det gäller hur krokodilerna på ön Vanua Lava kom dit. Enligt en “vetenskaplig” gissning skulle de ha simmat några hundra kilometer från Solomonöarna. Krokodilerna(för det måste varit minst 2 om inte en ensam höggravid krokodil gjort bedriften) skulle alltså en dag bestämt sig för att simma rakt ut i Stilla Havet några hundra kilometer för att bosätta sig på en annan ö som hade mycket mat. Det låter fantastiskt! Kanske lite för fantastiskt? Enligt historier som skrivits ned och också berättas muntligt var det en biskop som tog dom till ön med ett skepp. Vi berättade detta för vår nanny som genast gapskrattade och sa att biskopen dessutom sagt till krokodilerna att vara snälla och det har dom varit. För henne och tusentals andra var det ingen tvekan om hur det gått till.
Vilket är sant? Jämför själva och använd gärna ert förhoppningsvis ofärgade sunda förnuft. Kan “obildade” människor veta något som “högutbildade” människor inte vet eller kanske vill förstå? Känner ni igen den fåniga känslan som säger: “Vad korkat ett man kunde tro att de simmat rakt ut i havet, hundratals kilometer…dessutom minst två. Hittat en liten pluttig ö och där lyckat överleva…när en biskop tagit dit dom med en båt. En hona och en hane.”. Känns det lika självklart för er vad som är sant?
Nu till nästa exempel…som inte omedelbart känns lika självklart för oss som vuxit upp med evolutionismen och en övertro på vetenskap. Det gäller “den nya” upptäckten av Raptorex. Enligt vetenskapsmännen är det en s.k. förfader till Tyrannosaurus Rex. Den enda skillnaden är att Raptorex är 100 ger mindre än T. Rex. och att Raptorex levde 35 miljoner år innan T. Rex. Första tanken: 35 miljoner går och helt plötsligt blir Raptorex 100 ggr större? Det är naturligtvis möjligt om man tror att världen och förutsättningarna för att bli stor ändrades så snabbt…men har världen verkligen blivit en mer gynnsam plats att bo på? Tänk om det var så att världen faktiskt skapades av Gud…och att världen från början var perfekt…tills vi började förstöra den. Tänk om det är något fel med de sätt som vetenskapsmännen sätter ålder på dessa djur? Skulle det kunna vara ett sådant fel med tanke på att de själva konstant justerar miljoner år hit eller dit och att jorden faktiskt kanske inte ser identiskt ut med hur den först skapades vilket direkt påverkar åldersbestämning? Är det möjligt…eller kanske t.o.m. troligt att det är så? Den andra tanken: Ödlor växer under hela livet och blir alltså större ju äldre de blir. Kan det ha varit så att T. Rex och Raptorex inte bara är identiska i uppbyggnad utan faktiskt är samma djur och att den ena kan ha levt längre och under mer gynnsamma förutsättningar? Ungefär som att en Tilapia(en fisk) i ett litet akvarium med dålig näring, dålig syresättning lever kortare och blir mycket mindre än en Tilapia i en stor syresatt balja med mycket näring. Skillnaden är enorm och då är ändå liknelsen något begränsad eftersom den görs i samma värld med mänskligt skapade förutsättningar och på ett djur som inte växer hela livet.
Så här tror jag: Gud skapade världen med det vi idag kallar dinosaurier. Ödlor som levde i en perfekt värld, blev mycket gamla och därmed mycket stora. Tyvärr blev världen mer och mer förstörd genom vårt sätt att leva. Gud bestämde sig för att göra en omstart. Syndafloden kom och förutsättningarna för att långt liv blev sämre för alla levande varelser(läs bibeln, människans ålder blev också förkortad). Ånghöljet försvann, tillgången till föda begränsad mm. De ödlor som överlevde floden genom Arken blev mindre för att förutsättningarna blev sämre till ett riktigt långt liv. T. Rex blev Raptorex för ett sedan dö ut helt?
Sedan dess har mänskligheten tyvärr fortsatt att förstöra skapelsen och numera finns det ganska få arter kvar. Det dör ut arter varje dag och vad jag vet skapar inte den s.k. evolutionen en enda ny art…däremot upptäcks ibland “nya arter” på otillgängliga platser.
Något som borde vara bland det viktigaste för en sann vetenskapman är att enbart gå ut med det man faktiskt vet är sant. Så är det inte idag. Gissningar och uppskattningar blir till sanningar. Dessa sanningar styr sedan hur forskning bedrivs och allt skall sedan passas in…även om man måste pressa in biten i pusslet. Går det inte att pressa in den slängs den iväg som ett misstag.
Om du betvivlar att det jag skrivar ovan är sant…fråga dig i så fall själv hur det är möjligt att en hypotes(i vetenskaplig mening) betraktas som en sanning och den absoluta majoriteten av vetenskapsmännen arbetar för att bevisa den…istället för att pröva den. Varför betraktas en stor del av Darwins gissningar idag som en sanning inom vetenskapen, inom skolan, inom näringslivet, inom regeringar osv.? Detta trots att den inte ens i vetenskaplig mening betraktas som en teori?
Vad händer om våra barn i skolan får lära sig att de första verserna i Bibeln är lögn. Hur sann kan då resten av Bibeln vara? Och till sist…kan man kompromissa med en sanning?
Magnus
Bloggdags igen!
Igår var det lördag. Morgonen startades av pigga busiga barn, skällande hundar och som vanligt, galande tuppar.
Efter frukost och frukostdisk kom familjen Atata förbi med gitarr och löfte om att ta med laplap till bönemötet.
En del av träet runt badkaret hade ruttnat så vi hade hjälp från familjen Liku som renoverade i badrummet denna förmiddag. Detta intresserade Isak och Benjamin storligen. Meriams man har varit med och byggt huset så han vet precis hur det ser utan bakom plankorna vilket är viktigt när man skall bryta upp ett träinbyggt badkar och byta ut det som är ruttet.
Strax innan 10:00 dök den svenske konsuln upp med ytterligare blanketter till tillfälligt pass ansökan för Kezia. Han hade med sig sina 2 barn. De är 6 och 10 år gamla. Vi gick ner till lagunen tillsammans. Hoppas vi får se mer av dem här.
När konsuln åkte kom den danska familjen vi lärt känna. Matilda hade glömt sina sandaler i bilen dagen innan. Vi beslöt att “byta barn”. Amanda(10 år) var mer sugen på att leka hos oss än att åka till stallet men Jemima åkte gladeligen med. På det sättet fick Matilde(8 år) en kompis med sig.
Benjamin åkte sedan på barnkalas, eller var det tivoli?
Huset(palatset) låg högt beläget fyllt med leksaker för människor i alla åldrar. Swimmingpool, elektriska leksaksbilar, biljardbord, lekstuga i storlek XXL med balkong, inhyrt hopptorn, fullt utrustad lekplats, lekrum med hyllrader av leksaker, lådor fyllda till bredden kunde skymtas från uteplatsen, så jag hämtade upp Benjamin som hade Adelina med sig som moraliskt stöd.
Adelina såg på mig med stor tacksamhet när jag kom för att hämta dem. Föräldrar som också var med på kalaset påminnde mig om getingar en varm sommardag kring en skål med sylt. Med lullig blick och ett glas champange alternativt vitt vin i handen beundrade de festlighetrnas mittpunkt: Tårtan, en rosa skapelse i form av en enorm stjärna med gulddekoration.
Benjamin sa tack och hejdå till den lilla söta flickan som fyllde år och sedan åkte vi hem. När vi kom hem var redan danskan och hennes barn här och jag frågade om hon ville stanna på bönemötet. Efter lite tveksamhet tackade hon ja. Medan vi väntade på att komma igång med mötet badade barnen i poolen. I bakgrunden spelades “good things have happened to me”. Kezia lekte med tågbanan i vardagsrummet och Love placerade sig att sova vid mina fötter.
Tiden gick och vi började fundera på att påbörja mötet i förväg men just då kom hela familjen Atata(en familj vi älskar). Strax därefter kom också familjen Liku. Bönemötet började med en kort bön och sedan följt av många bibelord med kortare reflekteringar. Bönemötet kom att handla mycket om hur stort namnet Jesus är och vad han har gjort för oss betyder. Också om hur Gud vill att församlingen skall vara och hur viktigt det är att vi håller oss till enbart Jesus(Matt 15:1-20, 1 Kor 1:18-31, 1 Kor 3:1-23, Efes 6:10-18…).
Eftermiddag gick över till kväll. Vi åt taro med kokosmjölk, laplap, lite chips och kex. Sjöng lovsånger på bislama, engelska och svenska tillsammans med toner från strängarna på en gitarr.
Caroline(11 år) Atata sov över och delade myskväll med oss. Vi såg på favoritbarnfilmen Donkey Olli(finns gratis på nätet). När de små var nattade såg storbarnen på Jesus of Nasareth. Jemima somnade i soffan och blev buren in till sin säng.
När filmen var slut somnade nog alla snabbt efter denna långa dag.
Johanna
Lite överraskad fick jag precis reda på detta av Ulf i Sverige:
Vanuatu på TV i Sverige. När vi åkte kände de inte ens till Vanuatu på flygplatsen. När vi kommer hem lär väl de flesta i Sverige känna till Vanuatu. Jag tänkte det kunde vara kul att se hur det ser ut här…även om det säkerligen bara blir en liten bild av Vanuatu som ges under den korta tid som programmen pågår.
Lite extra intressant är det för oss efter de tankar vi haft om ett isolerat “robinson retreat” för stressade nutidsmänniskor. Nu ser det inte ut att bli av något med det för vår del men någon annan genomför det säkert.
Magnus
Den 12 Juni fick vi en oväntad ledig dag med bara en halv dags varsel. Oväntad från alla håll: skola,ni-vatter och övriga inflyttade, men det härliga var att reaktionerna ändå var positiva.
Orsaken till denna plötsligt införda “public holiday” var att Vanuatus störste Cheif gick bort efter en längre tids sjukdom torsdag morgon den 11 Juni.
Isak cyklade utan stödhjul för första gången denna dag och vi hade danskfamiljen på besök under förmiddagen och tog en fika tillsammans. Vi åt sen lunch korv med bröd dvs nötkötts-korv för den är billigast( dessutom riktigt god). På kvällen efter nattningar satt jag(läs Johanna) och Adelina o Matilda i soffan och läste Lilla Huset på prärien-böcker. Då skakade det till först en gång ganska kraftigt och senare ytterligare en gång än mer kraftigt, såpass att vi hann fundera på om vi borde utrymma huset.
För säkerhetsskull packade jag en “jordbävningsväska” med ficklampa,tändstickor kex, godis, toarulle, vatten och lite annat som kunde vara bra att ta med sig i farten om vi skulle behöva lämna huset mitt i natten.
Natten var relativt lugn med bara 2 mindre skalv, som dock gjorde det svårt för Magnus att slappna av och sova.
Lördagmorgon var tidig som vanligt och jag drog mig för att störtstarta dagen.(Humöret har en tendens att att inte bli det bästa om jag kastar mig upp på morgonen för att lösa problem och tillgodose behov.)
Plötsligt blev det stor glädje i v-rummet när Kezia stod och höll sig i soffbordet, hon hade kommit upp på egen hand och hennes stolthet gick inte att ta miste på. Hon fick mycket beröm och uppmärksamhet av hela syskonskaran. Vilken seger, för en liten tjej som velat gå enda sedan hon var 1 1/2 mån. Nu bara 6 mån gammal har hon kommit ett stort steg på vägen mot sitt mål att kunna gå.
“WE WANT TO SEE, WE WANT TO SEE: JESUS LIFTED HIGH” spelas just nu, HÄRLIG!
Nej nu är det dags för lite matshopping, alla liv äter ur kylskåpet i ett nafs.
Kramar Fam Tibell
När Andriy var på besök från Ukraina passade vi på att göra en fisketur på Stilla havet. Denna dag kunde börjat bättre. Efter att ha kommit ut en bit började motorn krångla och vi fick köra tillbaks i maklig takt för en kort reparation. Efter 15 minuter var vi på väg ut igen. Denna gång kom vi nästan ända fram till fiskeplatsen innan motorn började krångla igen. Vi fick återigen köra tillbaks i maklig takt. Skepparen frågade oss om vi ville ge upp och försöka en annan dag men vi bestämde oss för att pröva en gång till… denna gång med en annan båt. Efter 2.5 timme var vi åter på väg ut igen. På den nya båten fungerade motorn fint. Efter bara ett litet tag fick vi ett dubbelhugg. Både jag och Andriy fick lite småchockade fullt upp med att få ordning på prylarna och börja veva i kraftig sjögång. Lax på 5 kg i Vänern är småpotatis jämfört med dessa hugg(två Wahoos över 10kg). Efter lite kamp och strul med linor fick vi båda två upp vår fångst. Efter ett tag förstod vi att det här bara var början. Totalt fick vi upp 8 fiskar av rejäl(minst 5kg) storlek varav den största(Wahoo) runt 15kg. Förutom detta ett antal småpluttar som vi kastade tillbaks.
